Är det inte konstigt att jag gör ett inlägg om mamma den 12e april. Jag har inte gjort ett enda inlägg på två månader utan väntar till den 12e april!!
På kvällen den 12e ringer telefonen. Det är det där samtalet som jag har varit livrädd för att få. Mamma är död. Jag blir en blöt fläck på golvet. Allt runtomkring försvinner och det enda som pulserar i min kropp är beskedet. Mamma är död. Mamma är död. Mamma är död.
Tror att jag ska gå sönder, men Thomas och barnen håller ihop mig.
Även fast mamma hade ALS, en sjukdom utan ljus utgång, så blir det så klart en otrolig chock. Imorgon är det redan två veckor sedan hon gick bort och jag går fortfarande i en dimma. Imorgon ska jag börja jobba igen och jag vet inte hur det ska gå. Jag börjar gråta bara jag tänker på det. Är nog inte riktigt redo...
Begravningen blir i Pingst. Ingen tung kyrklig begravning med kista utan en ljus och lätt urnsättning. Det känns bra att vi ska göra på detta sättet, även fast jag först var lite tveksam men nu känns det som om vi har tagit rätt beslut.
Mamma visste att vi skulle gifta oss. Jag berättade det för henne i februari när jag var och hälsade på henne på Akademiska i Uppsala. Hon blev väldigt glad, fast nästan mer lättad än glad. Hon kanske kände att då får jag mig en man till slut. En BRA man som tar hand om mig och ger mig trygghet. Att hon kunde lämna detta livet och veta att jag är i bra händer.
Det blir ingen vigsel i Idre kyrka. Jag kommer inte fixa det, kommer bara tänka på mamma och begravningen, 11/11 kommer nog att bli jobbig nog ändå.
Vigseln kommer ist att äga rum här i Roma, i Roma kyrka, med fest i bygdegården. Allt kommer gå lättare när vi har det här på Gotland, vi har ju mer kontakter här...
Det kommer bli en av mina lyckligaste dagar i mitt liv, men säkert en av mina jobbigaste också då både mamma och pappa inte kommer att vara med mig, iaf inte kroppsligt!
